Viltvård

Flyginventering av älg

Så här års är det dags för älgjägarna att ställa sig frågan om, vad som finns kvar i skogarna efter avslutad älgjakt. Då är det viktigt med ett svar som ligger verkligheten i skogen så nära som möjligt.

Älgforskarna behöver det för fortsatt uppföljning av den totala älgsituationen i landet. Skogsägarna kräver det för att fastställa om antalet älgar är lämpligt med tanke på en ändamålsenlig skogsskötsel. Samma intresse för älgstammens storlek finns hos de myndigheter som ska se till att (om möjligt) begränsa antalet älgolyckor i trafiken. Och inte minst viktigt är det för jägarna själva att få fram ett någorlunda korrekt svar för att rätt dimensionera jakten nästa höst.

Att exakt fastställa vad som finns kvar i markerna efter avslutad älgjakt är omöjligt. Det gäller såväl lokalt/regionalt som totalt för landet. De metoder, obskort, markinventering och flygräkning, för älginventering som används idag har nämligen alla – beroende på olika faktorer – sina felkällor. Närmast sanningen kommer man kanske dock genom att flygräkna, en metod som – trots att den är dyr – de senaste åren blivit allt vanligare i Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt.

Vid flyginventering kan man välja mellan en totalinventering eller en provyteinventering. Totalinventeringen innebär att man flyger över hela det område där man vill ha reda på hur många älgar det finns.
Provyteinventeringen betyder att man i ett större område lottar ut ett antal provytor som man inventerar för att därefter beräkna ett medelvärde för hela området. Totalinventering är lämplig i områden som är mindre än 100 000 hektar. Provyteinventering kan omfatta större arealer.

Men, som sagt, inte ens vid flygräkningar kan man hoppas på att räkna in det totala antalet älgar som finns i det område som inventeras. En viss procent blir alltid oupptäckt. Detta har dock ingen större betydelse om man kan fastställa hur stor den procenten är. Det fastslår man i en svensk undersökning som gjorts vid Sveriges lantbruksuniversitet (Institutionen för viltekologi,Torbjörn Tärnhuvud) och vars huvudsakliga syfte var att ta fram korrektionsfaktorer för flygräkningar.

Undersökningen i Sverige har gjorts i fem försöksområden som beträffande topografi och vegetationsförhållanden avviker från varandra (faktorer som enligt flera nordamerikanska studier är betydelsefulla för hur många procent av älgarna som hittas).

I den här texten ska dock – utöver några allmängiltiga slutsatser i undersökningen – redovisas enbart resultaten från ett av områdena, nämligen det försöksområde (Grimsö) som både topografiskt och vegetationsmässigt mest påminner om våra trakter, ett flackt blandskogslandskap. I ett viktigt avseende skiljer sig emellertid Grimsö-området från det svenskösterbottniska landskapet: Det är inte ett kustlandskap med en förhållandevis stor andel vandringsälgar. Till detta återkommer jag i slutet av texten.

För att inom ett givet område fastställa hur stor procent av det totala antalet älgar som hittas vid flyginventering måste man veta hur många älgar som verkligen finns där. Därför har projektet arbetat med älgar med radiosändare och/eller älgar i hägn.

Vid inventeringsförsöken har man använt både flygplan (Super Cub och Champion)  och helikopter (Hughes 300 och Bell 47). Flyghöjd och flyghastighet har varierats. Man har experimenterat med olika kombinationer av erfarna och oerfarna piloter och spanare, inventerat under olika väderförhållanden och sedan jämfört resultaten från flygplan med motsvarande för helikopter.

Man kunde inte – överraskande nog – notera någon skillnad mellan flygplan och helikopter vad gäller proportionen observerade älgar. Däremot gick det bra att könsbestämma älgarna från helikopter, något som inte alls fungerade från flygplan. Valet mellan flygplan eller helikopter vid flyginventering blir då således i första hand en fråga om ekonomi, komfort, tillgängliga resurser och krav på könsbestämning, framhåller utredarna.

Goda väderförhållanden är emellertid det allra viktigaste vid flyginventering. Utan bra väder går det inte överhuvudtaget att inventera, konstaterar man i undersökningen.

Bra inventeringsväder innebär att det är 75-100% vitt i trädkronorna. Dessutom ska man ha färsk spårsnö, 6 timmar – 3 dygn gammal. Acceptabelt är vädret om det är 50-75% vitt i träden och 4-5 dygn gammal snö. För både bra och acceptabelt inventeringsväder krävs ett snödjup på minst 30 cm.
Om det är mindre än 50% vitt i träden missar man så många älgar att det inte ärmeningsfullt att flyga. Och vidare konstateras att starkt solsken i mycket hög grad försvårar inventeringen. Ögonen tröttas och skuggbildning gör älgarna svårupptäckta. Så även om både upplega och spårsnö är acceptabla klassas inventeringsvädret som dåligt vid starkt solsken.

Vikten av att alltid inventera med erfaren personal betonas speciellt. Man uppger att en oerfaren pilot tillsammans med dito spanare kan innebära att man missar mer än en tredjedel av älgarna.

Men också inventeringshastigheten (hur många hektar man inventerar per timme) framhålls som något av det viktigaste att tänka på vid flyginventering. Försök har visat, att för hög fart (2000 ha/timme) kan resultera i att 15-20% färre älgar hittas än vid försök med ”rätt” hastighet (1500 ha/timme).

För Grimsö-området kunde det ”av olika omständigheter utanför projektets kontroll” inte göras någon inventering med flygplan under bra väderförhållanden. Däremot hittade man med helikopter 95 % +-4 % av älgarna. Vid acceptabelt väder hittade man med både flygplan och helikopter 84 % +-3 % av älgarna (Se tabell över Grimsö-försöken).

Flygräkning i flackt blandskogsområde (Grimsö)

Undersökningen noterar en svaghet hos flyginventeringar som är särskilt relevant.

Undersökningen noterar en svaghet hos flyginventeringar som är särskilt relevant om man tänker sig att Grimsö-modellerna (resultaten) kan vara tillämpliga även i våra älgområden. Om en stor del av älgarna är vandringsälgar, vilket igen är fallet i våra trakter, visar inte flygräkningen alltid den jaktbara älgstammen i ett område.

Avskjutningsberäkningarna som man gör upp utifrån ett sådant flyginventeringsresultat blir då helt felaktiga. För att undvika detta borde därför flygräkningar göras så tidigt som möjligt  – helst innan vandringsälgarna påbörjar flyttningen till vinterbetesområdena.
Det bästa vore att inventera på sommaren eller hösten, önsketänker man i undersökningen, men konstaterar omgående att detta inte är möjligt.

Undersökningar i Alaska har nämligen visat, att bara 14 – 53 % av älgarna hittas på barmark på grund av det då täta lövverket. Sådana inventeringar ger inga praktiskt användbara resultat.

Då är det kanske bättre att försöka få fram goda kunskaper om älgvandringarna och använda dem som korrigerande komplement till flyginventeringarna vintertid. Dessvärre saknar vi ännu dessa ”goda kunskaper” om älgvandringarna mellan vårt kustområde och inlandet.
Ole Norrback försökte en gång, som ansvarig minister för jaktfrågor, få loss pengar för en kartläggning av älgvandringarna här i kustregionen. Detmisslyckades.

Idag satsas det i stället en massa med pengar på att utreda hur våra stora rovdjur, varg och björn, vandrar. Det anses tydligen viktigare än att spendera pengar på och bredda forskningen kring den viltart i våra skogar som ändå ekonomiskt sett är vår viktigaste vildnad.

Mikael Broo